lördag 17 december 2016

Lindas kålrabbijansson


Hejsan!

Får jag fresta med en Jansson? På julbordet är Janssons frestelse min favorit, tidgare var det sill, men p.g.a. att det är svårt att göra utan socker och sötningsmedel väljer jag numera bort sillen, visserligen har jag provat att göra lag och sötat med apelsin, men det blir inte samma sak så det får vara. Men för mig har det varit fiskbitarna som varit bäst på julbordet, och jag inser att det inte är någon slump att det har varit de sötaste (mest kolhydratrika) jag gillat som Jansson, sill och gravad lax.

Nuförtiden har jag nästan slutat med lax också, på grund av hur mycket "skit" det är i den odlade laxen. Ibland fuskar jag med rökt lax på julbord, och om jag blir bjuden. Nu tror jag att det gick ca ett år mellan laxbitarna.  Jag har skrivit om det tidigare och faktiskt saknar jag den inte, och vill jag ha lax kan jag beställa vildfångad. Men det finns så mycket andra goda vildfångade fiskar.

Man skaffar sig nya favoriter på julbordet, hittar på nya rätter, det är riktigt spännande. Man måste bara tänka om lite, ett julbord behöver inte se ut som ett julbord om man säger så. Förra året skulle vi köpa lite färdig julskinka i Hötorgshallen i Stockholm, vi var sent ute och det var slut överallt, men så hittade vi ett ställe med massor av fina skinkor. En var precis så rosa som en julskinka brukar vara, det visade sig vara en tryffelskinka från Italien, och konstigt nog tyckte jag den smakade som julskinka! Vi köpte ett par hekto, handlaren (finkännare på skinka) blev överförsjust när han hörde att tryffelskinka skulle vara istället för julskinka.

Den här kålrabbijanssonen blir verkligen jättegod, faktiskt tycker jag att den smakar som vanlig Jansson, enda skillnaden är att den inte blir lika krämig i konsistensen, men färskosten gör att såsen tjocknar utan en massa stärkelse så det blir mumsigt ändå. Jag använder purjolök i min variant, dels för att det är så gott och dels för att det blir lite mindre kolhydrater, men man kan naturligtvis använda vanlig gul lök om man vill. Jag väljer att inte pudra något nötmjöl ovanpå Janssonen för att liksom försöka efterlikna skorpmjöl, för det känns då himla onödigt och fånigt, jag har sett att andra gör det, och med det gör man också som man vill. Den här Janssonen tar lite tid att göra, så jag rekommenderar att man gör den dagen innan julafton, det bukar ju vara tillräckligt att göra ändå på julafton, då är det bara att värma när det är dags.






Lindas Kålrabbijansson

Ca 10 st kålrabbi
1 purjolök
1 burk ansjovis 125g
5 dl vispgrädde
2 askar naturell färskost
Grovmalen svartpeppar
Smör

Skala kålrabbin, skiva dem och skär sedan dem i strimlor. Koka strimlor i saltat vatten tills de börjar bli lite mjuka ca 15-20 min, slå av vattnet och ånga av. Häll grädden i en kastrull, tillsätt ansjovisspadet och färskosten, koka upp gräddblandningen under vispning och ställ åt sidan. Strimla purjolöken, tag fram en rymlig gratängform och smörj den med smör, varva kålrabbi, pujolök och ansjovis, krydda med peppar, ringla över gräddsåsen och klicka små smörkuber på toppen.
Grädda på 175°-200° i ca 45 min - 1 tim, låt svalna en stund och njut.

Kram

Inga kommentarer: